Härom kvällen invigde Lexi valplådan. Den gillar hon. Sover i den både dag som natt. Lillhusse Emil har sovit två nätter i lådan med henne ❤

Idag fick Lexi andra och sista dosen av Herpessprutan. Så nu kan inte valparna dö av det viruset. Känns skönt att veta.

Lexi går sina promenader som vanligt. Något långsammare tempo, men hon vill fortfarande följa med så då får hon ju göra det såklart.

Vad jag har läst brukar tikar oftast öka sin matmängd med 25-50% till nu. Lexi däremot är uppe i en 105 %-ig ökning 😀 Hon är ju van fetare foder än det hon får nu så det är ju inte så konstigt. Högenergifodret hon äter året runt innehåller 28 % fett och valpfodret hon ska äta nu för valparnas skull innehåller bara 14 % fett. Så nu får hon mat 6 gånger per dag så det inte ska bli för stora portioner som ska trängas med valparna där inne i magen.

I kväll när jag låg bredvid Lexi på golvet och klappade henne kände jag de allra första fosterrörelserna 🙂 Så magiskt! Tänk att där inne ligger det ett antal nya små liv som växer och utvecklas i snabb takt. Om ca 2 veckor får jag äntligen se vilka som gömmer sig där inne!

Idag är hon på dag 48 och i morgon går hon in i 7:e dräktighetsveckan. 

Lexi är nu på dag 46 av ca 63 dagar. Igår var det planerat att jag skulle röntga Lexi för att få en uppfattning om hur många valpar det är där inne. Men pga många sjuka kollegor får jag hoppa in och jobba hela denna vecka med att screena högstadieelever för Covid- 19. Planen var 3 dagars jobb med screening. För en skolsköterska är ju inte det mina vanliga arbetsuppgifter, men det är väldigt viktigt just nu att vi får en bild över smittläget. 

Att ta en röntgen så sent som i nästa vecka känns inte snällt mot Lexi. Veterinären avrådde från att böka runt med henne så nära inför förlossningen, så nästa vecka blir det bara vaccination mot herpes ( sista sprutan). Att röntga är inget måste, mest roligt att veta hur många valpar det blir på ett ungefär. Tids nog får vi ju veta det ändå 😀

Sportlov i Högvålen 😊

Lexi får följa med på korta turer i lågt tempo. Hon vill gärna dra mig på skidorna, men låter bli när jag säger " luuuugn". Men det syns att hon har lättheten kvar i steget än och vill väldigt gärna hjälpa till. Men för hennes och valparnas bästa får hon vänta med fartfylld motion tills i sommar.

Nu har mer än hälften av dräktigheten gått. Om ca 28 dagar får vi äntligen se vilka som gömmer sig där inne i magen. Lexis midja har nästan försvunnit nu och magen börjar bli lite  rund.

Hon är lika pigg på sina promenader som vanligt och verkar kunna traska på hur långt som helst. Jag har dock dragit ner på skidturerna nu. Om hon får följa med på någon skidtur blir det korta turer och i promenadtempo numera.  Allt för att hon och valparna ska må så bra som möjligt. Hon visar inga tecken på illamående nu heller.  Annars är det ju vanligt att de kan känna av det i v 3 och v 5. Det är ju skönt om hon slipper den biten. Hon har bra aptit och säger till om det serveras mat för sällan.